Kärt barn har många namn, eller?
Det finns att köpa i storförpackningar på Ica, för många är det ett måste till frukosten, och kaféer landet runt svämmar över av folk som sitter och myser med en stor kopp av denna dryck. Jag talar förstås om te. Många teälskare finns det i Sverige, men få vet att vårt ord för te har rötter i kinesiskan.
En kopp te. Foto: Jenny Asp
Teplantan växer på ett stort område från Assam (Indien) i väst, till Kina i öst och ner till Myanmar, Thailand och Vietnam i söder. Från detta område fick vi vårt första te, men plantan växer även i andra delar av världen som i till exempel Kenya och Turkiet.
Det sägs att användandet av te började i Kina omkring 2700 f.Kr för att sedan komma till Japan på 800-talet. I Europa började vi inte dricka te förrän på 1800-talet.
”Är de?” tänker ni säkert nu. Ja, det är de.
Teets historia är visserligen intressant, men ännu intressantare är hur det egentligen kommer sig att orden för te i världens språk är så lika varandra. ”Är de?” tänker ni säkert nu. Ja, det är de.
Ord för te i olika språkfamiljer
På svenska säger vi som bekant te, på franska heter det thé, på engelska tea och på spanska té. Här kan en sann språkvetare hävda att detta självklart beror på att språken jag nu tagit upp faktiskt alla är indoeuropeiska. Nåväl, låt mig då ta några exempel från icke-indoeuropeiska språk: på finska heter te tee, på indonesiska teh, på malaysiska teh och på vietnamesiska tra.
Dock finns det ett annat ord för te som också finns i vitt skilda språkgrupper. På albanska säger man çaj, på azerbajdzjanska heter det çay, på kroatiska čaj, på portugisiska chá, på rumänska ceai och på swahili chai för att bara nämna några. Om det nu är så att de flesta av världens språk antingen har ett ord liknande svenskans te eller albanskans çaj, hur kan detta i så fall komma sig?
Var kommer orden för te ifrån?
De flesta orden för te som man hittar i världens språk härstammar från kinesiskan, men de ser väldigt olika ut beroende på via vilken handelsväg de kom till Europa under 1800-talet.
Dock var de första europeiska te-importörerna inte holländska utan portugisiska.
Dessa olikheter börjar redan på kinesisk mark. De flesta sinitiska språk (kinesiskans språkfamilj) använder ett ord liknande mandarinens chá, men på Min Nan-kinesiska som talas i Fujian och Taiwan heter det i stället te. Holländarna, som importerade in mest te i Europa under 1800-talet, hade sina huvudkontakter i Amoy som ligger i Fujian. De saknade ett ord för denna dryck och började använda det Min Nan-kinesiska ordet te. Senare spreds detta ord till stora delar av Europa.
Det fujianska inflytandet kan även ses i många före detta holländska kolonier såsom i till exempel Malaysia och Indonesien. Dock var de första europeiska te-importörerna inte holländska utan portugisiska. De började importera te till Europa redan på 1500-talet. Deras handelsväg gick via Macao där språket som talades var kantonesiska. Portugiserna använder således ordet chá för te, vilket kommer från kantonesiskans cha. Detta har resulterat i att de språk som talas i östra Europa och Asien använder ett ord liknande portugisiskans chá eftersom de fick sitt första importerade te från portugiserna och inte från holländarna.
Inhemska ord för te
Trots den generella tendensen att låna in ett ord för te i världens språk finns det ett antal språk där man använder ett eget, inhemskt ord för denna dryck. Detta gäller främst områden där teplantan växer naturligt, men även i länder där dekokter var vanliga under den period då teet introducerades av portugiserna och holländarna. I vissa språk har därför ordet för dekokt fått en vidare betydelse och inkluderar även den nya, importerade drycken. Motsatsen hände också, det vill säga att det nya ordet te började inkludera liknande drycker, såsom dekokter, i vissa språk.
Tack vare handelskontakter har bland annat svenskan influerats och tagit in lånord från ett språk som talas på andra sidan jorden.
Det gamla uttrycket ”kärt barn har många namn” verkar alltså inte stämma in på te. Ordet te är ett av de få orden i världens språk som ser relativt likadana ut i många av de talade språken i världen. Tack vare handelskontakter har bland annat svenskan influerats och tagit in lånord från ett språk som talas på andra sidan jorden, och importvaran i sig har blivit en så stor del av vår vardag att vi knappast ens tänker på den när vi ser storförpackningen i hyllorna på Ica. Är inte detta fantastiskt?