Jag och min svenska: en spökhistoria
Gröna saker.
”Vegetables”. Licensed under Public domain via Wikimedia Commons.
För några veckor sedan läste jag en bok om svenska klassiska skräcksagor. Där fanns en historia som hette ”Mylingen”.
Det här namnet repeterades ofta i berättelsen och därmed letade jag efter ordet i lexikonet, men det fanns inte där. När jag hade läst en del av sagan, lärde jag mig att en myling var ett spöke av ett barn som dödats, för att hans mamma inte ville eller inte kunde sköta honom. Det är intressant, tänkte jag, att det finns ett ord på svenska för en sådan romanfigur. Det är ganska ovanligt i Europas litteratur, faktiskt.
Det är intressant, tänkte jag, att det finns ett ord på svenska för en sådan romanfigur
Sedan gick jag till Hemköp för att handla mat. Under tiden tänkte jag på de nya orden som jag hade lärt mig med boken. Julotta, till exempel (en juldagsmorgons mässa, där man kan träffa spöken om man inte är punktlig), den grå mannen (ett vänligt spöke som hjälper bönder) och, javisst, mylingen. På Hemköp kunde jag inte finna vad jag behövde. ”Det är en grönsak”, förklarade jag för ett biträde. ”Och den är grön”. Naturligtvis lyckades vi inte finna den.
Man kan tycka att mina strategier för att lära mig svenska är ganska opraktiska, om de inte hjälper mig att få mat.
Det som hände den där dagen visar väl vad som är mina starka sidor och svaga sidor i svenska, gissar jag. Man kan tycka att mina strategier för att lära mig svenska är ganska opraktiska, om de inte hjälper mig att få mat. Och det håller jag med om. Men det där exemplet visar också någonting som jag gärna vill säga om min relation till svenska. Oftast tycker man att ett andra språk är ett instrument för att få det som man behöver: universitetsutbilning, ett jobb, ett bättre liv, grönsaker på Hemköp… Det är rätt, förstås, och vitalt. Men att lära sig ett andra språk innebär också djupare ombyten: det modiferar din kulturella perception och, följaktligen, din relation med din miljö.
Det som hände den där dagen visar väl vad som är mina starka sidor och svaga sidor i svenska, gissar jag
När allt kommer omkring, är jag säker på att detta är den mest tillfredsställande aspekten av att studera ett andra språk. Det öppnar ögonen för en ny världsbild; det ger dig en extra känslighet. Faktiskt är det som att se ett spöke. Någonting du kan se, där många inte ser någonting.