Från hot till tack
Då var det dags igen. Det nomadliv som Uppsala erbjuder en student innebär många samtal från Radiotjänst. Den här gången hann vi inte ens lassa ur flyttkartongerna ur bilen innan det kom: ”Jag ser att du har adressändrat igen, men inte anmält tv-innehav.” Ännu en gång har Radiotjänst fått mig att känna skuld för att jag inte betalar – trots att jag inte har någon tv. Eftersom så många påstår sig vara tv-lösa, utan att verkligen vara det, känns det alltid som att Radiotjänst tror att jag ljuger.
Hjälten Joel överraskar
Att Radiotjänst påminner om traumatiska barndomsminnen av 90-talets hot om en snigel på ögat gör inte frågorna om tv-innehav mindre obehagliga. Radiotjänsts retorik har alltid väckt obehagskänslor hos mig. Därför blev jag väldigt positivt överraskad när jag bläddrade i Metro student magazine och fick syn på Joel den store. Joel är porträtterad som en riddare på en vit häst, med en gyllene lans med en tv-antenn på. Från hästryggen ser han mig rakt i ögonen, vilket gör det svårt att ignorera honom. Han är nära men känns ändå upphöjd, som en riktig hjälte.
Men egentligen är Joel inte alls en riddare på vit häst; fotot som är fasttejpat på målningen avslöjar att han är en helt vanlig kille på en helt vanlig cykel. Det är Radiotjänst som vill lyfta honom som en hjälte. ”Han slår ju vakt om frihet och oberoende i Sverige eftersom han betalar radio- och tv-avgiften.”
Med de två små orden ”ju” och ”eftersom” gör de det svårt för oss att inte hålla med om
att Joel är en hjälte. Målningen av Joel den store kommunicerar inte Radiotjänsts budskap själv, men tillsammans med texten formar den ett träffsäker uppmaning: du kan också vara en hjälte – om du betalar radio- och tv-avgiften! Borta är hoten om straffsniglar och istället tackas de duktiga.
Frihetshjältar betalar
Nästa mening, ”Du är säkert också en frihetshjälte” (precis som Joel), målar upp ett likamedtecken mellan att vara en frihetshjälte och att betala radio- och tv-avgiften. Nu kommer inga skuldbeläggande frågor om utebliven avgift, istället utgår Radiotjänst ifrån att jag har betalat, eftersom jag säkert också är en frihetshjälte. Det känns bra mycket behagligare än snigelhot!
Annonsens sista mening förstärker ytterligare likamedtecknet mellan licensbetalare och
frihetshjältar: ”Annars är det bara att anmäla tv-innehav genom att SMS:a ditt personnummer till 710 04!” Här betyder ”annars” uppenbarligen ”om du inte är frihetshjälte (dvs betalar licensen)”.
Genom att Radiotjänst bakar in dessa logiska kopplingar mellan meningarnas innehåll tvingas vi nästan att hålla med om att de som betalar är hjältar. Det ihop med den pampiga målningen av Joel den store skapar en känsla av att det är en ärofull och viktig uppgift att betala radio- och tv-avgiften.
Fri och oberoende media är viktig
Lite runtsurfning på internet avslöjar att hjältekampanjen har varit framgångsrik, tusentals nya personer har anmält tv-innehav. Det kan jag förstå. Fri och oberoende media är viktigt, och den här gången lyckas Radiotjänst att ta fasta på det istället för att skrämma folk till att betala.
Jag vill vara med och bidra till fri och oberoende media, alltså vill jag betala radio- och tv-avgiften. Kan jag betala trots att jag inte har någon tv?