Får pedagogiskt pris för sin insats i svenska som andraspråk
Hej Johanna Jacobsson, universitetsadjunkt vid Institutionen för nordiska språk, lärare i svenska som andraspråk och pristagare av årets pedagogiska pris vid Uppsala universitet!
Hur känns det att bli tilldelad Uppsala universitets fria pedagogiska pris 2014?
En överraskad Johanna Jacobsson vid ett påhittat kollegium, där hon fick den glada nyheten att hon tilldelats det fria pedagogiska priset 2014.
– Det känns fantastiskt roligt! Det kändes fint nog att bli nominerad, och särskilt eftersom jag just nu är föräldraledig var det roligt att få den uppskattningen och uppmärksamheten när jag var hemma. Jag överraskades senare vid ett påhittat kollegium, och fick där veta att jag hade blivit tilldelad priset!
– Det känns också väldigt roligt att just kurserna Förberedande och Behörighetsgivande utbildning i svenska uppmärksammas. De är relativt okända som kurser på universitetet, men samtidigt oerhört viktiga eftersom vi genom dessa kurser förbereder akademiker från andra länder för studier vid svenska lärosäten. Vi skolar in dem och ger dem verktyg så att de sedan kan gå vidare med sina studier. Vilket självklart inte bara är viktigt för dessa individer utan även för universitetet och samhället i stort.
Hur kom det sig att du blev lärare i svenska som andraspråk?
– Att jag började läsa svenska som andraspråk som fristående kurs var lite av en slump faktiskt. Jag hade heller ingen tydlig plan att bli lärare. Men man inser snabbt att det är ett didaktiskt ämne som lockar till att undervisa. Det är också enkelt att ganska tidigt få börja arbeta som lärare, och att få använda det man har lärt sig. Jag började jobba som lärare på Folkuniversitetet efter att ha läst A- och B-kursen och senare som timlärare på Institutionen för nordiska språk när jag skrev min C-uppsats.
Vad är det roligaste med att undervisa i svenska som andraspråk?
– Det som är extra roligt är att det finns ett sådant tydligt mål med de behörighetsgivande kurserna. Studenterna är i alla åldrar men de har alla en akademisk examen. Efter kurserna får de möjlighet att gå vidare och läsa vid svenska lärosäten eller skaffa sig en svensk yrkeslegitimation, som t.ex. läkare eller tandläkare. Många sadlar också om och blir lärare i sitt modersmål.
– Jag kommer ihåg många av de studenter jag har haft, och det är väldigt roligt när man träffar på dem efteråt och det visar sig att de får jobb, får priser och arrangerar festivaler bland annat. Det visar att de har klarat sig bra i det svenska samhället.
Har du något tips till de som undervisar studenter från skilda länder och kulturer?
– Det gäller att inte framhäva de kulturella och språkliga skillnaderna för mycket. Istället kan man fokusera på det gemensamma: Vad har vi för mål? Vad gör vi för att ta oss dit? När man förmedlar ett tydligt mål och en tydlig plan är det lättare att jobba tillsammans och motivera det man gör. Det blir också enklare att vara närvarande som lärare, både i lektionsplanering, i klassrummet och när man ger återkoppling. Det gäller ju egentligen all slags undervisning.
– Eftersom samtliga studenter har en akademisk bakgrund är den akademiska identiteten viktig, och blir också en gemensam nämnare för studenterna även om de kommer från olika håll i världen. Som lärare försöker jag undvika att typiskt svenska seder, bruk eller stereotyper får ta för mycket utrymme. Det brukar komma upp automatiskt efter hand, och bara genom att läsa vid ett svenskt universitet upptäcker studenterna hur just den kulturen fungerar i Sverige.