”Helvítis fokk!” – Veturliði är professorn som svär på isländska
När islänningen Veturliði Óskarsson som 16-åring för första gången hörde ordet fuck! var det bland det häftigaste han och hans jämnåriga kamrater hade hört. Nyligen publicerade Veturliði, numera professor i nordiska språk vid Uppsala universitet, en artikel om ordet fokk, den isländska motsvarigheten till engelskans fuck. Ordet kan tyckas vara ett märkligt forskningsobjekt, så jag valde att prata närmare med Veturliði för att ta reda på bakgrunden till artikeln.
Veturliði Óskarsson. Foto: Hólmfríður Jóhannesdóttir.
Den isländska språkvården har sedan lång tid tillbaka vinnlagt sig om att använda sitt eget språk för att bilda nya ord, i stället för att låna ord från andra språk. Vissa menar till och med att språket är förbundet med folksjälen – utan eget språk har folket ingen identitet! Men liksom i övriga Norden har engelska ord och fraser fått allt större utrymme i språket, kanske framför allt via filmer, tv-serier och sociala medier. Inte ens den isländska språkvården tycks kunna rå på den växande trenden, vilket märks tydligt genom det ökande antalet engelska ord i isländska tvserier som Fångar, som nyligen har visats i SVT. När Veturliði, som sedan många år tillbaka bor i Sverige, såg serien blev han både förvånad och en aning förlägen innan han förstod att engelska lånord faktiskt har blivit så vanliga på Island.
– Min första tanke var att det var dåligt skrivna repliker, men efter ett tag insåg jag att de kanske faktiskt använder så många engelska ord på Island nu, säger han.
Engelska lånord som fokk har blivit vanliga först under 2000-talet
Denna förändring har skett på relativt kort tid, och Veturliði anser att engelska lånord som fokk har blivit vanliga först under 2000-talet. På 1970-talet var engelska lånord inte så vanliga i isländskan, och när filmen om den legendariska musikfestivalen Woodstock gick i repris i Reykjavík 1974, blev den då 16-årige Veturliði och hans kamrater djupt imponerade av bandet Country Joe & the Fish. Efter filmen gick de längs Reykjavíks gator och skanderade i takt med sina nyvunna idoler: ”Give me an F! F! Give me a U! U! Give me a C! C! Give me a K! K! What’s that spell? FUCK!”
– Det var ju bland det häftigaste vi hade hört!
När jag ställer frågan om varför Veturliði valde att skriva en artikel om just ordet fokk, berättar han om en konferens om svordomar inom projektet Swearing in Scandinavia, som ägde rum i Danmark 2016. Under konferensen presenterade Veturliði sin undersökning, och efter detta skrev han artikeln Two loanwords meet: When fuck met fokk in icelandic, som publicerades i tidskriften RASK 2017.
– Jag ville visa att isländskan inte är ett stelnat, gammalt språk som många tror, förklarar han.
Artikeln behandlar substantivet och interjektionen fokk samt verbet fokka från två utgångspunkter: isländskan hade sedan tidigare ett gammalt, danskt lånord som såg ut och uttalades på samma sätt som det nya, engelska lånordet, vilket tros vara förklaringen till att det engelska lånordet uttalas fokk och inte fökk som förväntat enligt isländska uttalsregler. Dessutom har de båda lånorden en likartad betydelse, vilket har gjort att de till viss del har sammanfallit i språket, så att islänningarna har fått svårt att skilja orden åt.
Helvítis fokk!
Det gamla, danska lånordet fokka hade ungefär betydelsen ’röra sig fram och tillbaka’, ’röra sig snabbt’, men har kommit att få en annan innebörd i modern isländska. Verbet används numera i fraser som láta fokka, vilket kan översättas till ungefär ’släppa’, ’slarva’ eller ’använda slarvigt’. Substantivet fokk används också i betydelsen ’slarv’, i synnerhet när det handlar om arbete som utförs slarvigt eller som man inte riktigt klarar av. Veturliði exemplifierar:
– Om man till exempel anställer en målare för att måla ett helt hus, och han sedan bara målar vissa väggar, då skulle man kunna säga Helvítis fokk!.
Det engelska lånordet fuck gjorde sitt inträde i det isländska språket långt senare, och i början användes just den engelska stavningsvarianten och oftast bara som citatord. Men med tiden började alltså det nya lånordet ta över både stavning och uttal från det gamla lånordet, något som enligt Veturliði skapar viss förvirring hos islänningarna. Hans föräldrar använde ordet i dess gamla betydelse, och ansåg därför att det nya, engelska ordet lät tämligen oskyldigt. Yngre islänningar, som inte känner till ordets gamla innebörd, kan dock ha en helt annan uppfattning – som till exempel den unga kvinna som i artikeln berättade att hon aldrig skulle använda ordet inför sina barn.
Att ett lånord tar över både betydelse och uttal från ett äldre lånord är någonting unikt
Att ett lånord tar över både betydelse och uttal från ett äldre lånord är någonting unikt enligt Veturliði, som inte har funnit fler exempel på detta fenomen i språket.
– Antingen är det unikt, eller så beror det på att ingen har tyckt att det är tillräckligt intressant för att utforska det, säger han.
Däremot finns andra exempel på att ord från andra språk har blivit omtolkade och anpassats till isländskt uttal och stavning, bland annat ordet stígvél (stövel på svenska) som motsvarar det tyska Stiefel. De flesta islänningar tror att förklaringen bakom ordet är en sammansättning av verbet stíga (detsamma som svenskans stiga ’kliva’) och vél, som betyder ’maskin’ eller ’apparat’. Denna folketymologiska förklaring kan tyckas fullt rimlig, eftersom stigvél är bildat på samma sätt som till exempel myndavél (”bildmaskin”, kamera) och flugvél (flygmaskin, flygplan).
De tidigare så språkpuristiska islänningarna har således anammat ett språkbruk som för några år sedan hade varit otänkbart.
När fuck mötte fokk fick det gamla lånordet inte bara en ny och mer allvarlig innebörd, utan detta unika möte medförde uppkomsten av en rad engelska uttryck i ”islandifierad” form. De tidigare så språkpuristiska islänningarna har således anammat ett språkbruk som för några år sedan hade varit otänkbart. Jag frågar Veturliði om han tror att det isländska språkets framtid hotas av inlån från andra språk, framför allt engelskan, och han svarar tvekande:
– För tio år sedan hade jag svarat nej på den frågan, nu vet jag inte.
Hans forskning tyder i alla fall på att isländska öron kommer få vänja sig vid uttryck såsom fokk jú, fokking och hvað í fokkanum.